Måndag
Drömmde hela natten om pappa....men konstigt nog är han alltid frisk i mina drömmar.Han kunde gå precis som vanligt i drömmen.Verkligheten står mig ibland att hans tid är räknad och när han inte finns mer,kommer allt bli så annorlunda.
Det värsta är ju att de finns men medicin som de har forskat mycket med och den gör så att det bildas nya celler och på så vis kan de leva i många år.Det finns i sverige och de har redan provat om eventuellt biverkingar men nu ska de provas igen under en längre tid.Han som håller i detta sa att iallfall vi får räkna till 2012 minst=/
Det blir försent för min pappa iallafall och tänk er hur frustrerande det känns,att det finns något som kan göra han bättre,eller iallfall inte sjukare,och skjuta upp förloppet i några år.
Jag ska träna lite nu strax,sen ska jag försöka hinna städa i garderoben och även sy in lite tröjor som har blivit förstora.Jag har en del kg kvar som jag vill gå ner och jag ska högts gå ner 7kg och då har jag gått ner 15kg!.....Jag har märkt att då man gått ner de första 7kg jag ville gå ner att jag ville väga mindre och mindre....men gå jag ner 7kg kvar så har jag storlek 27 eller 28 i jeans=)Men som sagt att dessa 7kg jag vill gå ner,att det lär ta tid och jag vet oxå att mindre än så kan jag absolut inte väga.
Jag älskar dig min underbara pappa och jag önskar att du kunde vara hos hos så länge vi bara får!
Det värsta är ju att de finns men medicin som de har forskat mycket med och den gör så att det bildas nya celler och på så vis kan de leva i många år.Det finns i sverige och de har redan provat om eventuellt biverkingar men nu ska de provas igen under en längre tid.Han som håller i detta sa att iallfall vi får räkna till 2012 minst=/
Det blir försent för min pappa iallafall och tänk er hur frustrerande det känns,att det finns något som kan göra han bättre,eller iallfall inte sjukare,och skjuta upp förloppet i några år.
Jag ska träna lite nu strax,sen ska jag försöka hinna städa i garderoben och även sy in lite tröjor som har blivit förstora.Jag har en del kg kvar som jag vill gå ner och jag ska högts gå ner 7kg och då har jag gått ner 15kg!.....Jag har märkt att då man gått ner de första 7kg jag ville gå ner att jag ville väga mindre och mindre....men gå jag ner 7kg kvar så har jag storlek 27 eller 28 i jeans=)Men som sagt att dessa 7kg jag vill gå ner,att det lär ta tid och jag vet oxå att mindre än så kan jag absolut inte väga.
Jag älskar dig min underbara pappa och jag önskar att du kunde vara hos hos så länge vi bara får!
Kvällen
Jag klara aldrig träna idag...och har lite dåligt samvete ,men jag klara en lite promenix men är helt slut nu.Tänka sig hur mycket kroppen blir påverkad av psykiska händelser.
Jag har letat mer fakta om sjukdommen ALS som pappa har,men det vet inte varför kroppen bryter ner sig sj,men jag vet att 2/3 får diagnosen als när de inte har den utan borelia.Proverna i sverige är inte 100% då det gäller borelia men i tyskland kan till 100% få rätt svar.Nu när man har "kollat" runder så vet jag ju verkligen att just sverige är såå extremt sen på allt.USA och TYSKLAND är långt före oss,men om det behövs så åker vi dit bara.
Jag prata nyss med pappa och berätta lite om de få människorna så levt ett någerlunda bra liv med als,vill ge han hopp för det är ändån han som få göra "hela " jobbet.Just nu mår jag lite bättre men det går i våger allt,enastunden orkar man vara "på" andra stunden sitter man förtvivlad att sin älskade pappa ska gå bort.
Jag är glad för min familj,Pappa och hans fru,och L och André.Den kärlek vi har för varandra i familjen är sååå underbart att uppleva och den kan ingen ta från oss.
Tack för alla fina kommentarer jag fått...tack=)
Jag har letat mer fakta om sjukdommen ALS som pappa har,men det vet inte varför kroppen bryter ner sig sj,men jag vet att 2/3 får diagnosen als när de inte har den utan borelia.Proverna i sverige är inte 100% då det gäller borelia men i tyskland kan till 100% få rätt svar.Nu när man har "kollat" runder så vet jag ju verkligen att just sverige är såå extremt sen på allt.USA och TYSKLAND är långt före oss,men om det behövs så åker vi dit bara.
Jag prata nyss med pappa och berätta lite om de få människorna så levt ett någerlunda bra liv med als,vill ge han hopp för det är ändån han som få göra "hela " jobbet.Just nu mår jag lite bättre men det går i våger allt,enastunden orkar man vara "på" andra stunden sitter man förtvivlad att sin älskade pappa ska gå bort.
Jag är glad för min familj,Pappa och hans fru,och L och André.Den kärlek vi har för varandra i familjen är sååå underbart att uppleva och den kan ingen ta från oss.
Tack för alla fina kommentarer jag fått...tack=)
Måndag
Egentligen ska jag ju träna idag,och jag borde men jag har ingen energi,man är helt tom.Kanske ska gå en runda sen eller ikväll,för jag måste röra mig för annars blir ju jag sjukare,och pappa ska inte behöva oroa sig för mig med.
Det slog mig igår att jag tillsist inte kommer kunna höras pappas röst mer,kommer jag glömma hur han låter då?
Kommer jag alltid ha kvar hans mobilnr fast han ej finns kvar?
Tårarna tar aldrig slut....och det värsta är att man vet att han snart ej finns mera.
Han kommer inte kunna leda mig till altaret då jag gifter mig,han kommer inte kunna träffa sitt barnbarn heller,och allt i livet går han ju miste om,det gör så ont.
Jag går i en dvala och är inte kontaktbar.Ibland så är det lite bättre och känner en smula hopp,men sen kommer verkligheten tillbaka och man känner sig så ensam.
Ta vara på era när och kära för ni vet aldrig när de ej finns kvar.
Det slog mig igår att jag tillsist inte kommer kunna höras pappas röst mer,kommer jag glömma hur han låter då?
Kommer jag alltid ha kvar hans mobilnr fast han ej finns kvar?
Tårarna tar aldrig slut....och det värsta är att man vet att han snart ej finns mera.
Han kommer inte kunna leda mig till altaret då jag gifter mig,han kommer inte kunna träffa sitt barnbarn heller,och allt i livet går han ju miste om,det gör så ont.
Jag går i en dvala och är inte kontaktbar.Ibland så är det lite bättre och känner en smula hopp,men sen kommer verkligheten tillbaka och man känner sig så ensam.
Ta vara på era när och kära för ni vet aldrig när de ej finns kvar.
Hur ska man orka?
Jag fråga min pappa om jag fick skriva i bloggen,men jag fick lov.Samtidigt kan det blir lite enklare för mig att hantera sorgen om man får skriva av sig,men tyvärr så gör de ju inte min älskade pappa bättre.
Ni kanske har undrat om alla konstiga inlägg,som jag nu har tagit bort nu.
För ett tag sen blev min pappa sjuk,och i veckan fick vi tyvärr de fruktade beskedet jag aldrig trodde jag skulle få höra.
Min pappa har en dödligsjukdom....han har något som kallas ALS.Detta är en sjukdom som inte går att bota utan det leder till döden.Jag vet inte hur länge min pappa finns kvar,kan vara månader men jag hoppas på år.
Vi alla är så chockade och de har kommit många tårar ...varför blev det så här?
55år är ingen ålder att få sådanna besked,han har ju halva livet kvar.
Jag är så ledsen och jag försöker visa att jag är starkare än jag är,för mest av allt vill jag bara skrika ut allt jag känner och be att ingen tar min pappa ifrån mig...om jag bara kunde.
Jag hade gärna byttat sits med han om jag bara kunnat.
Idag va de nära han slog sig rejält,men jag hann fånga han innan han slog huvudet i marken.....vet ni hur ont det gör att se någon man älskar att försvinna från en???
Jag träffa min syster igår....hon gav mig något jag aldrig fått förr.Ett armband som står i ett hjärta "lilla syster" och min syster har"storasyster"....när jag har detta på mig vet jag att jag inte är ensam...jag har någon som älskar mig,och det räcker jag har armbandet på mig så blir jag påmind av detta.
Ni kanske har undrat om alla konstiga inlägg,som jag nu har tagit bort nu.
För ett tag sen blev min pappa sjuk,och i veckan fick vi tyvärr de fruktade beskedet jag aldrig trodde jag skulle få höra.
Min pappa har en dödligsjukdom....han har något som kallas ALS.Detta är en sjukdom som inte går att bota utan det leder till döden.Jag vet inte hur länge min pappa finns kvar,kan vara månader men jag hoppas på år.
Vi alla är så chockade och de har kommit många tårar ...varför blev det så här?
55år är ingen ålder att få sådanna besked,han har ju halva livet kvar.
Jag är så ledsen och jag försöker visa att jag är starkare än jag är,för mest av allt vill jag bara skrika ut allt jag känner och be att ingen tar min pappa ifrån mig...om jag bara kunde.
Jag hade gärna byttat sits med han om jag bara kunnat.
Idag va de nära han slog sig rejält,men jag hann fånga han innan han slog huvudet i marken.....vet ni hur ont det gör att se någon man älskar att försvinna från en???
Jag träffa min syster igår....hon gav mig något jag aldrig fått förr.Ett armband som står i ett hjärta "lilla syster" och min syster har"storasyster"....när jag har detta på mig vet jag att jag inte är ensam...jag har någon som älskar mig,och det räcker jag har armbandet på mig så blir jag påmind av detta.
