MyHistoryMyLife

Imorron ska jag med min familj till begravningsbyrån.Känner att jag är ganska glad att vi går dit tillsammans och dår får vi nog veta när pappa ska begravas.
Vi ska alla ha en fjäril på oss som en symbol för pappa.
Enda sen pappa va lite påg så älska han dessa skapelser,alla färgerna och så fria de var.
Han berätta en historia om att han fånga några larver och mata dem och sen blev de fjärilar och han släpte ut dem i de fria.Han tog hand om dessa skapelser som bara den.
Pappa har iallfall valt en fjäril på sin sten och det är ganska skönt att han va med och bestämde lite om hur han ville de skulle vara,för det handlar om pappa och inget annat!

Innan pappa blev sjuk prata vi en del om begravningar och syn på livet och människorna i ens liv.
Pappa mena på att kom med blommor då jag lever,då jag kan lukta på dem,känna på dem och se dem.Lika så att när man går bort så tänk så många människor som kommer dit till begravningen och många av dessa människorna har kanske inte alls varit delaktig i ens liv på flera år....vad har de där att göra???
Visa när man lever att man betyder något,inte när man är död och det är försent.
Välj era ord NOGA då man är arg på en person för den dagen kommer då de står en dyrt då ni får hanskas med tankar och känslor.
Man ska behandla folk så som man sj önskas bli behandlad och jag har valt mina medmänskor noga och det prata jag och pappa ofta om.
Man lever bara en gång så varför missbruka livet,eller inte ens göra det bästa ut av det.
När pappa blev inlagd nu sist så sa han ändån att han älska livet,innan han börja lida fruktansvärt mycket.Hur kan man vara så livglad??Jag berundrar min pappa enormt mycket och jag har lärt mig mycket utav honom.

Jag vill oxå att folk ska veta som läser min blogg att det är inget dubbelt budskap i det jag skriver.JAg skriver det jag känner och jag har ingen baktanke eller ens menar någon speciell person då jag skriver,för detta tar jag mer personerna ifråga isåfall eller så skriver jag deras namn som tex jag nämner pappa.
Jag pekar inte finger på någon och kommer inte göra det heller och jag har min blogg för min skull och inte för att "smutskasta någon".

Skulle önska att himlen hade en telefon så jag kunde höra din röst igen, Jag tänkte på dig idag, men det är ju inte något nytt, Jag tänkte på dig igår, och dagarna före det också. Jag tänker på dig i stillhet, Allt som är kvar är minnen och ett kort i en ram, Ditt minne är hos mig för alltid, Gud har dig i sina armar...... Jag har dig i mitt hjärta. ♥

Tiden har rusat i dag och jag är fortfarande förkrossad.
Tårarna rinner och jag önska läget vore annorlunda.
Nu som sagt lider inte pappa mer och den sista veckan har varit en plåga för honom och han har sagt att han lider och har ont och har även frågat vad han gjort för fel.
Pappa har inte gjort något fel utan tyvärr fick han Als som man inte kan göra något åt och den är  mycket plågsamt.
Jag kommer aldrig känna mig hel i mitt hjärta men jag kommer försöka kämpa på för pappas skull.

Du älska fjärilar min älskade pappa och nu är du äntlige fri!

Pappa finns inte mer.
Älskade pappa tog sina sista andetag nu i morse.
Nu lider du ej mer älskade pappa och du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Känner att jag vil skriva av mig om lite med pappa och hans kamp med ALS.

Jag hälsa på pappa igår och skulle bara dit snabbt men när jag och André kom dit så hade han precis somnat för han fått sin morfin spruta.Efter två timmare senare hade han fortfarande inte vaknat men man hade en sorts lugnhet i hjärtat då man ser pappa sover för har andas bättre då och han är lugn och framförallt ser man inte pappas blick.

JAg har ju berättar för André hur de sista gångerna har varit då jag besökt pappa och jag fråga André om han ville följa med mig upp igår som stöd och det kände han att han klara av.

Tre timmar hade gått och då vakna pappa.Han titta panikt artat och fråga efter M...varf är M?....M????
Pappa pratar lite men det är mest mummel så det är jätte svårt att höra vad han säger och varje gång får vi gissa vad han vill.
När M kom fram så blev han lugnare men då säger pappa....vad har jag gjort för fel??Jag mår inte bra!
Då rann det över för André...han fick gå ut...och jag förstår han.

Jag är en pappas dotter och jag viker inte från hans sida och även om detta är det värsta jag någonsin sett och upplevt så finns jag där.Hur hade pappa mått om han ej haft oss som stöd?

Som jag skrivit innan så är inte pappa sig sj mer.Han är jätte jätte sjuk.Han ser tex mig men säger ej hej,eller gör en min då han ser mig.Han är så sjuk så han orkar nog inte bry sig om det.Men så länge han ser att jag varit hos honom så känns dte bättre för mig och vetskapen om att han ej känner sig ensam.

Bilden från hur pappa är nu kommer nog alltid följa med mig.Pappa är tunn och smal och helt förlamad.Han tar små ytliga andningtag och har slangar hit och dit.Men det värsta är hans blick han har.Det är uppsparrade ögon och man ser bara lite av hans ögonfärg och puppil.Det är en skräckinjagad blick och jag önska jag visste innan hur svårt den sista tiden skulle vara för jag trodde inte att de skulle vara så mycket lidande som det är för pappa.Han vill inte leva mer och jag förstår han...fy vilket liv....

Pappa har valt bort respirator och en operation så han kan såndmatas för han anser att han inte vill förlänga hans lidande och vi har varit informerade om detta tidigt i hans sjukdom och vi står bakom honom.
Men så för att kunna överleva några dagar till och komma hem och dö i hans hem så prova dem att stoppa ner en slang genom näsa för att ge sånd där.
De har provat två gånger och de två gångerna har de ej gått.Pappa har lidit i onödan!
Han blev så förkrossad igår när de kom in och sa ....det gick ej bra så vi måste ta ut de igen ....han titta ner i golvet och pusta.Han såg ut som att allt va för gäves....och det va det.
Han vill bara må bättre den tiden som finns kvar men de går ej för hans kropp går imot alla prövningar med såndmatningnen.Hoppet är nog ute...och jag tror pappa vet det med nu.

Jag önskar inte min värsta fiende ALS.
Detta är en syn som jag inte önskar någon!
Pappa fick sin diagnos Als 19maj 2009.....Då kunde pappa gå med käpp och prata....
Det är en agressiv sjukdom som ingen kan bota och det är en plågsam sjukdom.

Idag ska jag till pappa igen och jag har min älskade systrar med mig,och med deras kärlek och styrka gör vi oss alla tre strakare!

Dagen igår va så trevlig och jag fick skratta och känna mig så mycket bättre igår.
Min pappa vill ju bara få somna in och jag hoppas för hans skull att de skerv snart så han slipper lida.Men med tanke på att han bara nu får dropp och ingen mat så orkar ju inte kroppen så mycket mer.
Igår fick jag tankarna på annat håll och det va skönt.
Pappa vill ju inte se oss ledsna och vill oss alla ska vara glada och ta hand om oss,men självklart är vi förtvivlade och jag är rädd för att säga förväl,men nu är vår sits som den är och hur mycket vi än velat ha en frisk papi så är han inte det.

Idag blir det jobb och sen sjukgymnasten.Jag fick ju avbryta behandlingen sist för jag fick åka in till sjukhuset oplanerat.
Imorron ska jag hälsa på pappa efter jobb...är det någon syster som vill följa med?

Vi har ett fantastiskt underbart väder iallafall.


Detoxen...hur fungerar den??
JO jag kan inte säga att jag känt någon föbättring...jag har därimot blivit sämmre men det blir man för kroppen rensar ut gifter och min kropp kan inte hantera mina gifter så då blir jag sämre.
Jag hoppas på att efter kuren är slut så kanske de känns lättare...hoppas=)

Hur kul är det lixom att leva på morötter?Min kyl är tom och jag har väl fyra morötter kvar att knapra på så Lidhl here i come=)

Ska hämta ut natrurläkemedel oxå innan dess och posta ett par skor på posten.

Idag på jobb va det underbart!!Jag fick prata lite och träffa mina kolleger och det är skönt att komma iväg från verkligheten ett tag och jag mår så bra på "jobb".
Även om jag nu mår pest och pina och det brinner i huden,det värker i hela kroppen och halva ansiktet känns som det hänger....ja listan är långt.
Ganska skönt att skriva ut det men tyvärr får ni läsa tråkigheter men livet är inte enbart roligt och glädje även om man så gjärna velat ha det så så kämpar vi alla med något.

JAg är så glad iallfall att jag fick lära känna pappa så bra som jag gjort.Alla dessa år jag har mått pyton pga av min uppväxt och en del "folk" så har han lärt mig sååå enormt mycket.JAg har varit så ledsen då jag insjukna för jag blev i frågasatt av mina egna familjemedlemmar men något jag kommer ihåg är att han sa.-jag har aldrig frågasatt hur du mår Hanna och kommer aldrig göra det heller.Jag känner dig så väl och ser sj hur du mår.
Jag träffa pappa ofta för jag va ju sjuksriven och många gånger träffades vi även då jag mådde dåligt och hade blåmärken överallt och en bula i huvudet pga att jag svimma så ofta.
Pappa älskar mig för den jag är och han har hjälpt mig så mycket och nu är det min tur att visa att han inte är sj.Jag kommer att vara vid hans sida så länge han behöver.
Om vi alla hade en sådan fin läromästare som min kära pappa så skulle så många må så mycket bättre.

Dagen har rusat och jag har suttit i telefon med M ett tag idag.
Läget för pappa är som de va igår,verken bättre eller sämmre.
Hon bad mig kolla upp på nätet om ALs och slem i halsen för pappa har ju sådanna problem med hostan och slemet.
Jag fick ingen trevlig läsning och jag vet att om det är så pappa klarar sig i någon dag så ska vi vara glada för det.
När Als har satt sig på andningsorganen ,att man har svårt att andas och har låg syresbrist så är det bara frågan om tid.Oftas så somnar pasienter in och inte vaknar mer.
I och med pappa har valt att inte få respirator så är ju slutet nära,och fatta mig rätt nu...jag står bakom pappas beslut till 110% och jag har förståelse för det han har valt.
Det enda som känns nu är att jag vet ju inte när pappa somnar in,vad va det sista han fick höra?
M ringer mig i morgon bitti och berättar hur han mår.
Det är inte längre frågan om veckor pappa får leva för som sagt när det har satt sig på andningen så kan det bara handla om någon dag.
Jag ber för pappa att han inte ska ha ont,Jag ber honom att lyssna när jag säger att det är oki att somna in om du vill,du får lov att lämna oss om du inte orkar mer.
Vi kommer alltid älska dig pappa...alltid och för evigt!

Jag höll på att flytta över lite inlägg till min privata blogg men det blev fel och då hade jag redan raderat inläggen  här.
Jag har ju två bloggar men har ej hunnit skriva i den privata då jag har haft den mest som en test blogg då jag ska bytta design och så,men jag tro jag kommer använda mig av den så småningom.
Men den bloggen är nog bara för mig och därför är där lösen.Så jag kommer inte dela med mig med någon om vad jag skriver där.Måste få ut det jag har inom mig för det håller på att bubbla över.

Idag händer:
*storstäda(tar några timmar)
*inpackning i håret som ska vara i halva dagen
*träna lite lungt
*ducha
*Tezzi ska ha olja +borsta tänderna
*Ska prova lägga en ljus slinga i löshåret och se om det blir bra
*prata med M och se om pappa blivit försämmrad igen

Jag är hemma sj och ska inte göra något annat förutom detta.Ganska skönt oxå för man kan gråta hur mycket man vill om man behöver.
Imorron ska hag iväg med mina vänner och på morgonen ringer jag M och kollar läget med pappa för har han blivit mycket sämmre så måste jag vara inärheten ifall hans kropp inte vill mer.
Om nu medicinen fungerar bra så slipper han hostan och då hoppas jag han får några dagar till och fungerar ej den medicinen så sätts något annat in och då har läkaren varnat om vissa saker så då är det bra att vara i närheten så vi kan komma in snabbt.
Pappas egna önskan va att få somna i där hemma,och det har han alltid sagt så jag hoppas han får komma hem.

Trevlig påsk alla=)

Jag börjar jobba en timme senare och jag jobbar bara en timme idag.
Ganska skönt och hoppas på att inte bryta ihop innan för jag vill bara komma hemifrån och inte tänka på vad som händer och sker för det är inget roligt!

Jag fråga om jag kunde hälsa på pappa idag men det är vinterkräksjuka som härjar på hans avdelning så jag tror inte ens man får komma på besök när de har spärrat av rum och så,får se vad beslutet blir.
Har inte mycket mer att skriva eller något jag vill dela med mig av här för det är privat.

Snälla fråga mig inte hur det är eller hur jag mår är ni snälla.JAg väljer sj om jag vill ta upp detta samtalsämnet och jag uppskattar om nära vänner inte drar upp mitt mående eller om pappa för jag är INTE mogen att prata om det,när jag är mogen så pratar jag.

Hela dagen blev ändrad om imorron...Mer tänker jag inte ta här för lite privat vill jag ändån ha det.
Vet inte riktigt hur jag ska tackla detta..

JAg köpte TOTO`s cd skiva på rea för ett tag sen.Många av er vet nog inte vilka dessa är men det är en av de grupperna jag va uppväxt med.Min pappa spela TOTO ofta och jag glömmer aldrig då vi satt i hans mörkblåa volvo och spela högt som tusan och det är de gamla minnena jag vill minnas mest,inte nu när han är så pass sjuk och snart inte finns mer.

Det va en slump jag lyssna på en av låtarna.Det är en lugn låt men jag kommer ihåg "beatet" men inte texten och det är min favorit.
Självklart finns africa,hold the line med och denna skiva kommer jag aldrig minnas min pappa,även då han inte finns för i mitt hjärta kommer han alltid finnas.

Idag träna jag nästa 2timmar!!!Kändes bra men man va ju sliten.
Jag ska försöka träna lite extra länge på onsdagar och på helgen.
Jag åkte till pappa senare och det va jätte trevligt att träffa honom.Han styr nu rullstolen med munnen och det är bra det finns hjälpmedel till folk som är handikappad.
Han skämta och hade sig som vanlig och även om han knappt kan prata så tycker jag det är trevligt att höra han prata även om det är minimalt.
Han ville jag skulle stanna kvar på middag och det kändes så hemskt att lämna honom=/vill bara stanna och krama om honom och aldrig släppa taget!
Jag ska till honom på Fredag och lämna pengar.
Annars har min söndag varit bra fast att jag varit dålig.
Snart kallar sängen och det ska bli underbart att sova idag.

I sommras


Pappa för ett år sen och då va det början på sjukdomen ALS

Pappa detta året i feb.

Denna låt som kommer här blev pappa förälskad i.Vi va ofta ute vid pappas träbåt och rusta upp henne.Pappa hörde av en slump denna låt och han skruva upp och sa att hon va fantastiskt duktig på att sjunga.
Jag brände hela skiva till pappa.
Träbåten finns inte mer....och snart inte pappa heller...

Det va en lång dag igår och jag va hemma kl tio på kvällen.
Nu äntligen har pappa och M en egen bil så de slipper färdtjäns=)
Pappa va ganska dålig igår och han tror han fått lunginflamation igen,men han går ju på antibiotika så jag hoppas de ej blir värre.
Dagen rusa igår och sen va det tid att åka hem igen=/
Vill ju träffa pappa så mycket jag kan,och han går först i mitt liv just nu.

Idag har jag handlat mat och har precis ätist och bleker tänderna i två timmar nu.SKa fixa med naglarna igen för jag har ju bara nagelserum så jag måste skydda naglarna så mycket jag kan,för fy som de ser ut.
Det gör riktigt ont i naglarna och de är lika mjuka som en fingertopp,så stöter jag i någonstans så gör det röv ont.

Idag blir det bara lungt.Vill passa på att bara slappa oxå,för man måste kunna återhämta sig med=)

Jag har vaknat tidigt hela denna veckan,och jag som va så trött på jobb igår.
Skönt att det är sista dagen och idag ska jag hålla på med rean och det ska packas ner i låder.
Jag ska även jobba över idag så jag är hemma sent idag.

Jag hämta ut väskan igår,och det va skönt att jag fick väskan fast hon skrivit fel adress.
Väskan är stor och rymlig och alla detaljer är i skinn så jag behandla det igår med lite skinnlotion.
Ska se om jag ska använda väskan idag=)

Idag ska jag få veta hur dagen blir imorron.
Jag ska hjälpa pappa hela dagen imorron och just nu är han på lundslasarett och jag får kanske ta mig dit och va hos honom...får besked idag.

Annars får ni alla ha det super najs...=)


Är det någon som är intresserad att köpa mitt löshår med clips och allt?Det är 48cm lång och slingad nyans men går klart att färga till mörkare för det är erupeiskt hår.200kr vill jag ha men kan gå ner i pris=)Löshåret jag säljer har jag på mig på denna bild.

För några år sedan bodde jag i en by som heter Billesholm.Jag hade varit sjuksriven en längre tid pga min magsjukdom.Många gånger ringde jag pappa och va så ledsen över att jag skulle behöva drass med min sjukdom hela mitt liv.
Pappa va min stötte pelare och lärde mig att se annorlunda på saker och ting.
Rikedom är att man kan vakna upp och säga att idag blir en bra dag.

Många gånger ringde pappa mig och vi tillbringa många dagar och oftas hela dagarna.Vi prata mycket om barndomen och det som fasktiskt har hänt mig.Jag va så tacksam för att va någon som förstod hur jag mådde och kände.Jag fick oxå veta lite om min sjukdomshistoria som förklara en hel del om varför jag mådde som jag mådde.

En gång åkte vi till Lanskrona hamn.Pappa ville visa mig vad han hade köpt.Långt in bland alla båtar va en stor träbåt.Visst det va en massa skönhetsfel men jag vet ju att pappa älskar utmaningar.Pappa berätta att han hade en båt då han va yngre och hans stora dröm va att få en träbåt.Pappa hade köpt båten för bara 1000kr.

Några dagar senare fick han hem båten i ekeby.Jag och andré hjälpte pappa under sommaren att bygga ett båthus.Visst det hade ju sina skönhetsfläckar för andré har inte så bra ögonmått...och vi kan skämta om detta än idag.

Jag följde med pappa och valde ut det finaste träbitarna som han skulle rusta upp båten med och vår utflykt tog hela dagen men det gjorde ju inte mig något för pappa kunde trolla bort timmarna.

Många gånger åkte jag till pappa till hans båt hus.Jag hade bakat muffins och jag hade gjort chokladbitar i muffinsen,precis som han ville ha det.Vi tillbringa hela dagen hos båten.Det värmde i mitt hjärta när man såg pappa lade ner både kropp och själ på sin älskde båt.Hans dröm va att kunna ta ut sina barnbarn i båten.Men det gick oxå bra att jag och Tezzi följde med.Vi skratta åt våra "dagdrömmar".

åren gick och saker och ting hände och skedde i våra liv.Pappa flytta till en lägenhet,pappa fick jobb och sonja..hans båt vänta länge på mitt och pappas besök som aldrig kom igen.

I helgen kommer två contenier till båthuset.DEt är några killar som ska såga i tu Sonja....sonja kommer tyvärr inte ut på havet som vi ville och pappa kommer aldrig kunna uppfylla sin dröm.
Sonja följer med min pappa i graven.

Fick samtal från pappa igår och de va kul att äntligen få höra hans röst.Han har varit på behandlingshem för ALS sjuka i två veckor så vi har ej pratat med varandra alls under denna tiden.
Han berätta lite om hur han haft det och det verkar som det varit lärorikt för honom.
Dock så va pappa den ända som va så pass sjuk.Han va den ända som ALS hade brytit ut så starkt på.

Dock så va inte samtalet så roligt efter han berättat om sin vistelse på behandligshemmet.Ganska snart brast han i gråt och jag sa-men kära pappa gråt inte.
jag hörde han grät och försökte prata med det gick inte.Jag förstod ganska snabbt att han har något att berätta som han egentligen ej vill berätta.Han säger efter ett tag-Hanna jag har förstått att vi måste träffas mer än vad vi gör,för er skull så vill jag träffas mer för annars kommer det bli en chock när ni ser mig för sjukdomsförloppet går så fort.
Jag tror att pappa är så rädd och han är inte ensam.Att det går så här snabbt som det gör nu gör mig så rädd för vi tävlar mot tiden,jag trodde vi hade ett tag till.

Jag kommer inte från den bästa familjen och vi alla är så enromt olika som person.När jag blev sjuk med magen så fanns pappa för mig och stötta mig genom hela utredningen.Sen när jag fick svar på va det va så va han alltid där och trösta mig när jag sa att jag inte orkar ha mitt liv så här mer.Han trösta mig då när mina familjemedlemmar skicka massa elaka sms om att jag bara inbilla mig denna sjukdom för den fanns inte,inte heller va jag sjuk för jag ville bara ha uppmärksamhet.Jag fick även höra hur de diskutera mig och min sjukdom hos min mor där de frågasatt min sjukdom.
Pappa gjorde något fantastiskt för mig.Han har aldrig frågasatt min sjukdom utan han sa-HAnna jag har ingen rättighet att fråga sätta dig.Jag har sj ögon att se med och jag ser själv hur du mår.
JAg har sen dess brytit med en del familjemedlemmar.

Åren gick och jag träffa pappa ofta.Vi prata mycket om min barndom och vi redde upp saker o ting.Han lärde mig att se på saker och ting på ett annat sett och det tog många år för mig att kunna säga till mig sj att jag faktiskt duger.
Jag blev dock sämre och de kom till en punkt då pappa sa att nu får du åka in HAnna för du kan inte ha det så här!Han sa oxå att jag inte skulle vara rädd för jag kommer nog bara få en spruta och sen åka hem igen.
Jag åkte dit och förstod att pappa sa så för han visste att annars hade jag aldrig åkt.Det hela sluta med att jag blev tvångsinlad och sen fick jag veta att jag hade fått Generell allodyni/fibromyalgi.Det tog många månader för mig att kunna gå igen långa sträckor,och nästan varje dag ringde han och kolla hur det va och pucha mig att saker och ting blir bättre,och jag skulle inte ge upp.Det va en jobbigtid men jag hade pappa som stötta mig och sa de sakerna jag behövde höra.
Jag glömmer inte den dagen vi gjorde en utflykt(gjorde detta ofta då vi hade ärenden)
Pappa från ingenstans brast i gråt och jag visste inte hur jag skulle göra.Efter en stund sa han att han är så rädd att förlora sina barn.L hade precis opererat sig och han va så rädd för att förlora henne!under ca 30min va det tyst och sen sa han att han va glad att han har oss.

Saker och ting är så uppvänt.Jag har pappa som älskar livet och han får inte leva så mycket längre till.Han älskar sina barn och visar varje gång när jag träffar honom hur mycket han älskar mig.Nu kan jag inte längre få kramar av honom,men jag kommer aldrig sluta krama honom och säga hur mycket jag älskar han.

Pappa har inte alltid varit där,men det förflutna kan jag inte ändra på utan det som gäller är när man behöver någon,det är då man märker vem som verkligen älskar en.Han ställde upp 110% och har aldrig lämnat min sida...men hur mycket jag än vill och kämpar för,så kommer jag förlora min pappa....min värdefulla pappa som är det bästa som finns!